Like A Prayer
Jag vill kunna andas igen, den stora klumpen i magen växer upp mot strupen, snart slutar jag andas.
Jag vill kunna tro att de ordnar sig tillslut, men jag vet inte!
Dehär har jag ju vart med om förrut så jag borde vara van och ta de lugnt, men jag kan inte .. den här gngen känns på riktigt :/
Du ringde mig tidigt imorse för att fråga vad jag gjorde (positivt?), men ändå har du druckit fast du inte får.
Jag är förvirrad, och de är du med!
Jag vet att Vi klarar de här tillsammans som vi brukar säga!
Vi hör ihop.
<3
Kommentarer
Trackback
